Happy birthday to me....
Ja det är tydligen min födelsedag idag. Förr i tiden älskade jag min födelsedag och jag älskade att fylla år. Att fira. Nu vet jag inte vad jag känner.
Jag har ingenting emot att åldras. För mig innebär det att jag får leva lite mer och att jag närmar mig min återförening med min dotter. Jag känner mig liksom, lugnare desto äldre jag blir. Även om jag såklart hamnar i svackor av psykisk ohälsa, men det blir liksom en stabilare grund med åren. Jag bryr mig generellt mindre om vad andra tycker om mig och mina beslut. Och jag går min egen väg mycket mer än jag gjorde förr!
Och jag har ingenting emot siffran heller, även om jag ibland måste googla mig själv för att komma ihåg vilken ålder jag har. Idag blir jag 36 år och har senaste halvåret googlat tre gånger för att säkerställa om jag är 36 eller ska bli 36. Siffran är bara en siffra, även om jag inte alltid "känner mig" så som jag föreställt mig att det ska kännas att vara en viss ålder. Det känns liksom ändå alltid likadant. Siffran är ingen uppräkning som när man väntade på att bli 15 så man fick köra moppe, eller som när man väntade på att bli myndig. Och siffran är inte heller en nedräkning mot medelålder eller död. Tiden kanske är det, tiden leder mig mot Annie. Men siffran är bara en siffra.
Det som stör mig egentligen med min födelsedag, är att jag får fortsätta ha den. Att jag haft den så många gånger medan Annie bara fick ha fyra. Att jag lever vidare och kan fira livet. "Leva uti hundrade år". Medan Annie knappt fick starta sitt. Det känns orättvist, fel och helt emot min inre röst som mamma. Jag skulle ju dö långt före henne.
Därför vet jag inte vad jag känner. Jag är glad över att det är min dag. Men firar-lusten finns inte kvar som förr. Jag vill bara vara nära mina närmaste. Påminnas om att det är för dom jag lever.
Vara tacksam över att livet är mitt.
Att jag får fortsätta.
Försöka leva för två.
Men också,
hoppas i smyg på att jag inte lever
tills jag är hundra.
Gammal bild från när jag firade min födelsedag på sjukhuset för fem år sen.