top of page
  • Therese Skoog

Min sorg är inte unik

Min sorg är inte unik men den höll på att förgöra mig. Trots att jag alltid varit medveten om död, sjukdomar och livets motgångar så slogs mina fötter undan av sorgens kraft. Under cirka ett års tid utdelades käftsmäll på käftsmäll vilket fick mitt redan sköra hjärta att brista. Tillslut ville jag dö…

Jag tänkte börja min bloggresa här hos sorgcoachen med att berätta lite om mig själv och min erfarenhet av sorg. Tids nog kommer jag även att berätta om min bästa sorgmedicin; feng shui och hur det hjälpt mig att återfinna glädjen till livet.

Jag minns inte riktigt när den negativa spiralen började för mig men jag tror det var 2016, när jag lämnade min hemstad för kärleken. Jag flyttade 35 mil bort och tappade längs vägen bort mig själv. Avståndet till familj och vänner kändes oändligt!


År 2018 vändes dessutom min älskade familjs tillvaro uppochned när min pappa fick besked om cancer och alzheimers, 58 år gammal. Familjeföretaget han gett allt för lades hastigt ner och alla familjemedlemmar (utom jag) blev utan jobb. Mamma var hysteriskt ledsen och jag, som alltid burit familjen på mina axlar, befann mig alldeles för långt bort. Jag kände mig utesluten, maktlös och värdelös som valt att flytta så långt bort.


Utöver detta landade flera älskade människors cancerbesked i mitt knä, fyra nära anhöriga gick plötsligt bort, tre klienter avled och jag själv drabbades av ett missfall. Utöver jobbiga besked, sjukdomar och död så levde jag på jobbet, presterade och stressade, utsattes för hotfulla situationer och ifrågasatte allt i mitt liv. Allt utan att våga släppa fram känslorna; trots att hela mitt innanmäte skrek.

Min stora glädje till livet dog sakta ut och jag slutade känna hopp. Alla tankar på framtiden var mörka, meningslösa. Efter ytterligare en begravning på kort tid satt jag i bilen på väg hem. Jag orkade inte hålla ihop mig längre och tårarna rann likt kranvatten längs kinderna. En lastbil kom åkandes i mötande fil och jag såg min chans att avsluta allt. På en millisekund togs beslutet att plantera mig själv i fronten på lastbilen, men kroppen lyssnade inte.

Idag är jag obeskrivligt tacksam för mina händer som krampaktigt höll kvar bilen på vägen! Mot alla odds lyckades jag tillslut återfinna glädjen igen. Tack vare bl.a. feng shui!



Jag ser verkligen fram emot att få dela med mig av mina tips och tankar om feng shui och hur även du kan finna tröst; med hemmet som redskap. Förhoppningsvis kan mina ord vara en källa för inspiration, glädje och hjälp till dig som kämpar med att lära dig leva med sorg. För det GÅR att leva, även om det kanske inte alltid känns så.


Kram till dig som orkat läsa. Tillsammans är vi starka.

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page