Feng shui har inte raderat min sorg. Det har snarare lärt mig att acceptera känslan, leva med sorgen närvarande och att se någonting vackert i smärtan. För sorg är verkligen hemskt och vackert på samma gång; det är ett jävligt starkt kvitto på kärlek. Det känns i hela kroppen, sliter, river och förlamar. Men tänk om vi inte hade känt någonting alls? Har vi ens älskat det vi förlorat då?
Feng shui har gett mig verktyg som kan lindra känslan av ledsenhet och meningslöshet. Feng shui hjälper mig att fortsätta leva - och uppskatta livet. Det ger mig tröst, hopp och hjälp att skifta fokus, hitta mening och kraft. Jag klarade inte av att förändra känslan inombords men när jag började förändra små saker i min omgivning hände samtidigt någonting på insidan.
Omgivningen påverkar oss så otroligt starkt, ofta på ett omedvetet plan. Vi kan därför skapa förutsättningar för ett mer harmoniskt sorgearbete genom att ta hand om det vi har omkring oss. Ge oss själva en möjlighet att finna tröst, mening och återhämtning. Att bara bli medveten om omgivningen och dess betydelse kan ge oss mer acceptans, andrum och stöd. Trots den kunskap och verktygen jag har idag sköljer sorgen självklart ändå över mig likt vågor (och tsunamis) ibland. Skillnaden nu är att sorg inte skrämmer mig längre. Det gör mig snarare tacksam. För kärlek och smärta går hand i hand.