En strimma av hopp
För att knyta an till förra inlägget där jag berättade om orsakerna till min sorg tänkte jag nu ta nästa steg och dela steget efter; min första strimma av hopp. Trots den bedövande upplevelsen av sorg finns det faktiskt glädje bortom mörkret och den strimman av hopp önskar jag att alla får hitta!
Jag låg där på soffan, nedbruten. En månad gick. Två… kanske tre? Min tro på glädje var utplånad och tankarna på framtiden kändes enbart mörka. Utan hopp. Min chef hade tidigare följt med mig till vårdcentralen på ett möte med en arbetsterapeut. Båda försökte förklara för mig att 100% sjukskrivning var det enda alternativet. Mina tårar bara rann. För mig kändes sjukskrivning enbart som ett nederlag. Ett kvitto på hur värdelös jag var som inte ens klarade av att jobba. Jag visste ju att det var sorg jag led av, men visste inte hur jag skulle bryta det negativa mönstret och förändra den förlamande känslan av meningslöshet.
Jag fick antidepressiva utskrivet. Fick träffa en fysioterapeut som skulle lära mig att lyssna på kroppens signaler och andas. Inte ens andas kunde jag tydligen?! Och jag låg på soffan med min självömkan. I en månad. Och två. Kanske tre? Min bästa vän Jessica stod vid min sida, trots mitt mörker. Hon frågade mig ofta om mina drömmar och mål. Vilka jävla drömmar?! Vi pratade om hur min tillvaro skulle kunna se ut ”i den bästa av världar”. Hon frågade vad jag skulle göra om dagarna, om jag fick välja helt själv. Jag tyckte inte att någonting kändes kul och det närmsta en drömtillvaro jag kunde tänka mig kändes helt jävla omöjlig att uppnå. Men kanske att jag ville styra min egen tid, om jag måste välja någonting? Hon hjälpte mig (trots mitt motstånd) att utforska vad som tidigare gett mig glädje och tillsammans skrev vi ner små steg jag kunde ta, idag, för att ta mig närmare någon form av omöjlig dröm.
Det var då! När jag backade bandet och mötte mitt inre barn, som jag hittade en strimma av hopp. Måla tyckte jag ju om att göra när jag var liten. Hade knappt hållit en penna i handen sedan jag slutade skolan. Kanske skulle jag plocka upp det intresset igen, börja rita lite på skoj? Feng Shui tyckte jag ju också var intressant. Kanske skulle jag göra slag i saken och försöka lära mig mer? Men jag var ju helt slut i huvudet, det kändes omöjligt att ens försöka lära mig någonting nytt! Och meningslöst...
MEN, mot alla odds tog jag små steg som förändrade ALLT! Jag lånade en bok om feng shui på biblioteket och innan jag ens hann förstå hade jag slukat boken och skickat iväg en anmälan till grundkursen i Feng Shui. Tänk om jag då vetat att jag hittat min egen medicin! Medicinen som inte bara gav mitt liv en djupare mening; det förändrade mitt liv drastiskt.
