Vardagen går helt ok nu. Hjulet snurrar på med hämtningar, lämningar, aktiviteter, mat och jobb. På något konstigt sätt har vi vant oss....

Innan dottern var sonen ren lycka. Kan han inte få fortsätta vara det undrar någon? Men hur tvättar man bort det svarta kletet som slukat...

Livet rusar på, runt oss. Det känns som att jag stannat. Som att jag inte är med på tåget. Kvarglömd på stationen. Det gick med dottern...