Nu till den stora frågan: Hur börjar man? Första och främst så är jag glad över att få möjlighet att blogga här om saknaden och sorgen efter min bror Andreas, det blir på något sätt en fortsatt bearbetning av den sorg och saknad som jag känner efter min brors hastiga bortgång.
Men jag tänker så här, jag börjar att berätta lite om mig själv och vad det är jag tänkt skriva om här. Så får ni en liten presentation av mig först.
Jag heter Sara och jag bor tillsammans med min sambo, vår son och katt i en småstad i södra Dalarna. Vi har precis flyttat till ett vitt hus med blåa knutar. Jag jobbar som barnskötare på en förskola och på fritiden älskar jag att vara hemma och umgås med nära och kära.
Här har jag tänkt att blogga om saknaden& sorgen men även tankar & funderingar efter att man varit med om något så här traumatiskt som jag varit med om. Bloggen kommer även innehålla inlägg från vår vardag och det fortsatta livet efter ett trauma.
För hur går man vidare när man förlorat något som står en nära? När man känner sig halv? Hur kan man ena stunden vara så ledsen att man knappt får luft, till att känna sig arg och i nästa stund skratta åt ett fint minne man har tillsammans? Sorgens berg- och dalbana!
Kram! ❤️