VAD ÄR SORG?

"Bara du äger rättigheterna till din egen sorg"

Det är en fråga som jag ofta ställer mig själv, även fast det känns som självklart att jag borde veta. Sorg är en smärta, eller hur? Sorg är en känsla. Kanske flera känslor. Vi pratar ofta om vad man "får" sörja. Vad man "vill" sörja. Men är sorg verkligen så frivilligt? När min dotter Annie dog, så tänkte jag att ingen vet vad sorg är, förutom någon som har förlorat sitt barn. Kanske blev det en slags jämförelse mellan sorger, något som jag idag lovar mig själv att aldrig göra igen. Jämföra sorger. Och kanske var jag så uppslukad av min egen djupa, djupa sorg, att jag inte hade utrymme för att se andras. Men sorg är inte en enda sak. En enda känsla. Idag ser jag inte sorg som något jämförbart. Jag ser inte heller sorg som något frivilligt. Sorg är inte ett straff, tilldelat en viss person. Ingen har ensamrätt på sorg. Det går inte att beskriva sorg med ett ord. Det går inte att styra, sin egen sorg. Det går inte att veta i förväg, hur sorgen kommer att uttrycka sig. Det går inte alltid att se på någon, att den sörjer. Det går inte att stänga av och sätta på som man vill.

Så ja, jag ställer mig frågan. Vad är sorg.

Någon sa att sorg är kärlek som inte har någonstans att ta vägen. Min son säger att sorgen är en trappa upp till himmelen. Google säger att sorg är mer än att bara vara ledsen. Att det är en reaktion på en förlust. Tankar, känslor, reaktioner och beteenden. Men vem får sörja och vad får man sörja? Och vad är "rätt" beteende. Vilka tankar är "rimliga"? Det handlar inte om att "få" sörja. Det handlar inte om vad man "vill" sörja. Det handlar inte om rätt eller fel. Det finns ingenting orimligt vad gäller sorg. För sorg handlar om det som finns inuti en. Man väljer inte sin sorg. Jag kan inte bestämma mig för att sluta sörja min dotter. Tro mig, det finns stunder då jag har gjort allt i min makt för att sluta sörja. Vet du vad som händer då? Sorgen växer sig ännu starkare. För precis lika naturligt som att du föddes, precis lika naturligt är det att sorgen är en del av den du är. Ingen annan kan säga något om din sorg.

Man kan sörja allt. Bara ditt hjärtas innersta längtan, vet vad du sörjer. Någon sörjer sin parter efter en separation. Någon annan sörjer ett dödsfall. En dotter eller en mamma som dött. Någon sörjer saker som ens kropp inte klarar att göra längre, eller saker som man aldrig kommer att kunna göra. Någon sörjer sjukdom hos sig själv, eller hos en anhörig. Någon sörjer sitt barns funktionsvariation. Diagnoser, hjärnskador, förlamning. Någon sörjer ett val man tog, en väg man gick, ett ord man sa. Någon sörjer sin förälder som faller in i glömskan av Demens eller Alzheimers. Någon sörjer att barnen flyttar hemifrån. Någon sörjer längtan efter barn. Någon sörjer saknaden efter egentid. Någon sörjer en personlig artefakt som gått sönder eller försvunnit. Någon sörjer en vän eller släkting som lever med narkotikaberoende eller alkoholberoende. Någon sörjer ett liv som aldrig blev, eller en kärlek som kom försent. Någon sörjer ett husdjur. Någon sörjer en frånvarande förälder som lever, en artist eller skådespelare som dött, ett band som skiljs åt, ett land i krig, ett hem som brunnit ner. Bara du, äger rättigheterna till din egen sorg.

Så vad är sorg?

Vi har alla olika svar. Google svarar konkret och praktiskt. Mitt hjärta svarar något. Ditt svar skiljer sig från mitt. Måste vi egentligen kunna svara? För faktum är, att bara du vet vad sorg är för dig. Det finns inget facit. Inget rätt eller fel. Ingen som kan rätta sig in i ett korrekt utformat sorgeled.

Sorgen du bär, är bara din.

Låt ingen ta den ifrån dig.

- Kram Sara