Är det en känsla? Att inte känna alls? Att känna att luften gått ur en?
Kanske mer av ett stadie, en fas i processen?
Varken ledsen eller arg.
Apati.
Det är ett obehagligt stadie.
Att inte ta sig för något.
Dagarna rinner förbi.
Förlorade i ingenting.
Vare sig kärlek eller sorg når fram.
Ingenting.
Innan dottern var sonen ren lycka. Kan han inte få fortsätta vara det undrar någon? Men hur tvättar man bort det svarta kletet som slukat allt i min omgivning? Alla står där kladdiga, i svart klet. Sv
Livet rusar på, runt oss. Det känns som att jag stannat. Som att jag inte är med på tåget. Kvarglömd på stationen. Det gick med dottern som dog. Och det verkar inte komma några nya tåg. Tåget som gåt