TACK FÖR ATT JAG FÅR LEVA.

Vi har spenderat en hel dag med att leta husbilar. Saken är den, att nu när lägenheten är såld så måste jag ha något annat ställe att "hänga" i när jag är i Strängnäs där min son går i skolan. Jag behöver någonstans att vara när jag jobbar hemifrån, eller någonstans att vila när jag är sjukskriven. Husbil, tänkte vi! Toppen!

Ja, om man vill lägga en hel förmögenhet så visst. Då är husbil toppen. Jag gillar idén av att ha sitt hem i en liten bil. Att ha huset med sig vart man än åker. Och jag gillar "small living"-livet också där man rensar bort i princip allt man äger och lever enkelt. Det är precis så jag vill leva! Nu har jag ju turen att bo på landet i min sambos hus. Men tänk om jag också skulle äga något eget som innebär att man behöver leva minimalistiskt?

Jag gillar det. Husbil är kanske för dyrt. Husbåt är min dröm, men tyvärr så får man inte bo så i Strängnäs. Jag kanske ska leta efter ett litet torp? Eller köpa tomt och bo i ett tiny house? Möjligheterna är oändliga egentligen. Efter allt som hänt med Annie så har jag insett att saker och prylar inte har speciellt högt värde. Allt jag drömmer om är att leva enkelt och harmoniskt. Tänk att få spendera dagarna i lugn och harmoni?

Ja. Och det kan jag ju egentligen göra redan nu. Varför tror man alltid att man behöver något för att kunna ha det bra? Nej du livet. Dig tänket jag inte stressa mig igenom. Dig tänker jag inte leta efter, när du ju står precis här.

Tack för att jag får leva,

idag.