Tänk att få trösta sitt barn

Jag vaknade av att Juni grät. Jag satte mig upp och lyssnade, redo att springa ner. Men det var tyst. Då insåg jag att det var en dröm. Juni kan inte gråta och har inte kunnat på flera år. Jag pratar ofta om att jag saknar hennes skratt, men jag saknar hennes gråt minst lika mycket. Att få trösta och finnas där för henne när hon behöver mig, hennes mamma, som mest. Vad skulle kunna vara finare än det?

Senaste inlägg

Visa alla

Diagnosdagen

Min dotter kan andas igen

För ett tag sedan fick vi hem en högflödesmaskin. En väldigt basic maskin, men som under pandemin visat sig snabba på tillfrisknandet hos många patienter. Den blåser helt enkelt in fuktad och uppvärmd

Besviken och bitter

Besviken och bitter på att det aldrig blir som jag tänkt. Att dagar med vila, sömn och egentid byts ut mot sömnbrist och vaken natt med krasslig Juni. Dåligt samvete för att dessa känslor dyker upp, d

Inlägg: Blog2_Post