top of page

Tänk att få trösta sitt barn

Jag vaknade av att Juni grät. Jag satte mig upp och lyssnade, redo att springa ner. Men det var tyst. Då insåg jag att det var en dröm. Juni kan inte gråta och har inte kunnat på flera år. Jag pratar ofta om att jag saknar hennes skratt, men jag saknar hennes gråt minst lika mycket. Att få trösta och finnas där för henne när hon behöver mig, hennes mamma, som mest. Vad skulle kunna vara finare än det?

34 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Är det rimligt?

Det har varit en tung höst. Att Juni har blivit sämre är ju egentligen inget att diskutera. Och inget som människor behöver berätta. För jag kan både se och förstå själv vad som händer. Jag tänker på

Diagnosdagen

Min dotter kan andas igen

För ett tag sedan fick vi hem en högflödesmaskin. En väldigt basic maskin, men som under pandemin visat sig snabba på tillfrisknandet hos många patienter. Den blåser helt enkelt in fuktad och uppvärmd

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page