top of page

SJÄLSLIG KORTSLUTNING

Att gå igenom bilder i gamla album är så... förvirrande för själen. Jag blir å ena sidan lycklig av alla fina minnen. Å andra sidan så går hjärtat sönder av saknad. Men jag kan inte sluta bläddra när jag väl har börjat. Det blir ett beroende som gör mig tillfälligt lycklig, men långsiktigt utmattad. Jag får betala med energi i flera dagar efter en sån sak. Ganska knäppt egentligen... Hur några bilder kan påverka en.


För på bilden är hon ju där. Så levande. Så nära. Och ändå så himla långt borta. Själen förstår ingenting. Men det har också varit sanningen sedan dag ett på livet utan Annie i det. Själen har inte förstått. Det är som om själen fortfarande letar. Fortfarande hoppas. Det är som vanligt svårt att förklara.


Själslig kortslutning är så nära en bra beskrivning jag kan komma.


Men jag kommer inte att sluta se på bilder. Jag kommer inte att sluta se på videos. Jag kommer inte att sluta nämna hennes namn. Annie. Enda sättet för mig att bearbeta min sorg på riktigt. Det är att tillåta mig själv att minnas henne, och tillåta mig själv bli ledsen. Annars förtränger jag bara sorgen. Och henne. Och det vore att ännu en gång, förlora henne.


Jag är hellre ledsen varje dag av saknad. Än aldrig ledsen och låter minnet av henne försvinna bort. Själen får kortsluta bäst den vill.

I hjärtat är jag aldrig förvirrad när det kommer till Annie. Ingen kärlek är mer äkta och genuin än min kärlek till henne.


Evig kärlek,

Är så nära en bra beskrivning jag kan komma.



10 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
Inlägg: Blog2_Post
bottom of page