När livet ändrades

Hej alla fina,Nu tänkte jag också komma igång med min blogg. Tänkte jag skulle börja berätta vem jag är och lite kort om min historia. Jag är snart 34 årig gammal kvinna som arbetar som medicinsk sekreterare på en vårdcentral i Skåne. Jag älskar mitt jobb och det har gjort att jag har kunnat bearbeta min sorg lättare. Framförallt mina underbara kollegor🌟.Jag har lite annorlunda historia. Vi var en fin familj på 4 stycken som hade dröm om att flytta ut på landet. Vi hade precis börjat bygga en stor villa från grunden. Egentligen skulle vi renoverat det gamla men vi insåg efter tiden att det var för mycket mögel så vi besluta oss bygga helt nytt. Jag kan skratta när jag minns, min man valde en ritning som var alldeles för stor och helt plötsligt skulle vi bygga en stor vila som var högre än grannarnas hus 🤭. Det var ett jäkla jobb från att först riva det gamla och sen tiden till att få det likna ett hus. På fritiden var min man en naturmänniska. Han älskade gå ut i skogen och jaga. Egentligen så var det inte djuren som var så spännande utan känslan att komma ut i naturen och koppla av från stressen. Han var egen företagare med stor verkstad för däck och bilservice. Som egenföretagare har man aldrig semester. Man måste fixa något hela tiden eller vara tillgänglig när någon kund har fastnat med sin bil någonstans.  I 12 år hade han byggt upp denna stora firma och äntligen kände han att nu är det dags att bygga något för sig själv och sin familj. Min man hade ett väldigt stort hjärta och var känd som problemlösare. Mådde man dåligt eller hade hamnat i svår situation ja då fanns han där och stöttade och gjorde allt för att det ska bli bra för den människan.Kvällen februari 2020 ringde han som vanligt när han var påväg från jobbet hem. Han frågade vad vi skulle äta och sonen var livlig och tog telefonen från mig. De samtalade lite och la på. Jag gick ut på balkongen för jag tänkte jag skulle tända en cigarett innan han kom och då ser jag att han är påväg. Jag släcker och går in mot köket. Vi bodde i en ganska lång lägenhet så det var en bit in till köket. Väl där hör jag en kraftig explosion. Jag tittar ut men kan inte se så bra så jag springer till vardagsrummet och tittar ut. Där ser det ut som hans bil har exploderat, rutorna är borta. Jag säger till mina barn att vänta på mig och jag springer ner från trappan på tredje våningen. Kommer ut och tittar in i bilen, där ser jag honom ligga livlös. I min värld tänkte jag att  bilen hade exploderat men så var det inte. Någon hade precis skjutit mot han, han har blivit mördad. Tills idag är det en stor chock och ett helvete man lever i. Det värsta är att inte veta vem eller varför. Han och jag hade så bra vänskap inte som man och fru bara utan som bästa kompisar. Vi liksom prata om allt.  Här står vi jag, min dotter och son som idag är 7 och 11 år med stort frågetecken och försöker kämpa tillsammans. Det är en tuff resa som alltid kommer lämna tuffa spår efter sig. Varför är den stora frågan. Vi kämpar dagligen med vår stora sorg men även trauma samtidigt. Det känns som livet vände på en sekund och tog var fina familj ifrån oss på bara några minuter