Vi på SORGCOACHEN har utsett månadens solsken för oktober, och det är vår alldeles egna bloggare: Malin Bromander Sandén och hennes son Elton. Malin är en änglamamma som lägger all sin kraft och själ i att skapa förändring för familjer i liknande situation. Elton dog för att vården inte ansåg honom värdig att räddas. För oss är det ofattbart men en verklighet som Malin och Elton upplevt. Kan vi tillsammans med Malin skapa förändring? Höj din röst, följ Malin och Eltons resa i bloggen "KAMPEN FÖR LIVET" och framförallt, visa ditt stöd för Malin och alla andra familjer som drabbas av en liknande mardröm.
Såhär skriver Malin:
Mitt namn är Malin, och jag lever resten av mitt liv utan ett av mina barn -Elton. En av mina fem, min älskade femtedel, men ändå hela jag.
Elton föddes en varm julidag 2017, 1550 gram lätt och 42 cm liten men var den största av människor jag någonsin mött.
Pågrund av ett herpesvirus som kom från mig vid förlossningen fick han en allvarlig komplikation där viruset spred sig till hjärnan. Trots att vi flertalet gånger pockade på uppmärksamhet från vården så blev vi försäkrade att allt var okej. Inte fören jag själv föreslog diagnos bekräftades våra misstankar och vid det här laget hade Elton ådragit sig stora skador tillföljd av att det upptäcktes för sent.
Elton levde sitt liv med stora funktionsnedsättningar och allt i hans liv var en kamp för hans rätt att leva. Så kom dagen när vi blev tvungna att ta striden för att han även skulle få överleva, och vi förlorade. Totalt utom kontroll bestämde läkarna att inte behandla honom så som man skulle gjort om han inte haft sin hjärnskada då vi sökte för en akut bukspottkörtelinflammation orsakad av covid. Trots bedjande om att bli hörda så dog Elton hastigt och chanslös i min famn morgonen den 8 februari 2022 på samma sjukhus han föddes.
Jag har under hela hans liv skrivit om känslor kring hur hans och värst liv blev, och nu skriver jag om känslorna jag inte bemästrar efter hans bortgång. Jag lovade honom att jag ska kämpa för honom så länge jag finns, att hans öde aldrig ska vara förgäves.
I höstas frågade Sara Flyckt mig om jag ville blogga på deras portal sorgcoachen och utan tvekan hoppade jag på tåget. Förutom att själv nå ut med mina känslor till likasinnade så kan jag även se och relatera till andras. Jag lär mig av andras ord att beskriva, och jag känner mig inte längre som jag är ensam i världen.
I en oönskad gemenskap som ingen önskar behöva uppleva finner vi tröst och lär oss av varandra.
Ensam är inte alltid stark ♥️
Följ Malin i hennes blogg "KAMPEN FÖR LIVET".