Må våra liv bli fyllda av friska dagar

Herregud, vi är inne på tredje veckan med förkylningar här hemma. Först var Leo JJ sjuk i någon slags influensa, och när han äntligen började bli frist ungefär 9 dagar senare så blev jag sjuk!! Varför blir det alltid så?? Eller är det bara för mig det blir så? Jag kan aldrig vara sjuk samtidigt som Leo JJ utan precis lagom tills att man tror att man ska ha ett normalt liv igen så blir jag sjuk... och inte nådigt denna gången. Influensa gånger tvåhundra. Sov ungefär 15 timmar per dygn? Någon annan som varit med om något liknande? Sen när jag äntligen började bli frisk, åtminstone så pass att jag skulle orka jobba, ja men då blir Leo JJ sjuk IGEN. Och för att toppa allting med lite extra krydda så börjar nu Alle bli förkyld 🙂🙃🙂🙃 var är alla emojis som behövs för detta?!

Ok, nog med klagande. Jag är ändå glad att mitt jobb är så förstående, att jag har ett jobb där jag kan jobba hemifrån (när jag orkar, hinner och när det inte påverkar Leo JJ förstås, hälsan är alltid min prio före jobbet) och framförallt så är jag tacksam över att allt vi fick var lite influensa och inte typ cancer? För ja, mina tankar blir alltid så katastrofalt stora när vi är sjuka, eller framförallt när Leo JJ är sjuk. En ridå av ångest lägger sig runt mig och minsta lilla att jag släpper på kontrollen så sipprar ångesten in. Jag måste ständigt påminna mig själv om att alla blir förkylda till höger och vänster hela tiden och att det inte betyder att Leo JJ ska sluta andas eller vara allergisk mot nässpray och dö. Förstår själv när jag skriver det hur det förmodligen låter. Men ja, det är så det är.

Nu hoppas jag att alla blir friska, att jag får energin tillbaka och kan fortsätta rodda med min lilla stuga (vill ju flytta dit helst igår???) och att vi må vara förkylningsfria i resten av våra liv.

Önskar också det för dig som läser detta. Må våra liv vara fyllda av friska dagar och annalkande ålderdom.