top of page
  • lejonmamman31

Liten frånvaro

Det som jag länge skrikit mig hes om har hänt. Min dotters pappa gick över gränsen och är nu anmäld för våld mot mig. Det innebär att jag har en del hel att stå i just nu. Framförallt i att återigen bevisa för socialtjänsten att jag är trygg, stabil förälder. För vem tror ni de granskar i en sådan här situation? Pappan? Nej, inte då. Mamman är den som synas ända ut i fingernaglarna och det i sin mest sårbara situation. Mamman är den som ska skydda barnet och samtidigt främja umgänge. Som ska se till att umgänge blir av utan att barnet bevittnar eller utsätts för våld. Samtidigt som hon tvingas umgås med en missbrukare. Mamman är den med alla skyldigheter och allt ansvar. Pappan har bara rättigheter och kan göra vad som helst utan konsekvenser. Det är ett sådant bakvänt och omöjligt system.


Så jag kan bara lite frånvarande ett tag. Bara så ni vet.

Kroppen minns.

Jag har varit borta härifrån ett tag. Jag har befunnit mig i någon slags handlingsförlamad apati. Inte vetat vad jag känt och inte kunnat sätta ord på det. Men kroppen minns. Och kroppen känner. Som d

Förlorad naivitet

Ni vet den där härliga naiviteten. Den som gör att man tror gott om alla människor man möter. Den som gör att man tror att om man gör gott så får man gott. Och att om man är snäll och ömsint så kommer

Gravidsorg

Det är nog något slags självskadebeteende. Jag tittar på bilder av lyckliga, gravida par. Mannen som beskyddande håller händerna kring kvinnans mage. Mannen som förväntansfullt pussar magen. Och alla

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page