LÄRA KÄNNA DET GAMLA PÅ NYTT.

Jag sitter på tåget på väg till Stockholm. Kan inte tro själv att jag skriver det här. Jag minns inte när jag sist var i Stockholm men mitt sista tydliga minne är från dagen då jag "gick in i väggen". Det var förstås inte bara en dag som ledde till det. Det var år av ständig överlevnadsinstinkt. Jag minns inte heller att jag själv förstod vad som hände. Jag vaknade dagen efter och kunde inte kliva upp ur sängen. Det sa bara stopp.

Sedan dess har jag haft problem med tanken på att åka till Stockholm. Jag tror inte att det har med staden i sig att göra, eller jobbet, utan snarare med det faktum att det tillhör mitt "gamla" liv. Allt som tillhör det liv jag hade innan Annie dog, känns som ett berg långt borta som jag inte orkar bestiga. Som jag aldrig vill bestiga. Men vissa berg måste man ta sig över för att orka ta sig vidare.

Och nu har jag börjat arbetaträna, om än bara hemifrån. Men jag behöver lära känna Stockholm igen. Jag behöver få in det I mitt nya liv. Jag ska inte se det som att jag får tillbaka det gamla. För det går inte. Men kanske kan det bli något nytt. Ett nytt kapitel där jag är Sara med ett barn i livet och ett i himlen.

Det är ändå den jag är nu. Mitt nya liv får anpassa sig efter det. För ingenting blir som det en gång var.