top of page
  • marrejohansson

Kryper djupare in i bubblan

Jag är trött. Jag är trött ända in i märgen.

Jag är stressad. Stressad över allt som hänger över mig men som jag inte riktigt orkar ta tag i.


Det känns som om de senaste åren har ätit upp mig och kvar är bara en skugga av den Mari-Louise jag var innan allt det här. Mitt självförtroende och självkänsla är i botten. Att sätta gränser känns omöjligt. För vem är jag att göra det?


Mitt huvud är som sirap. Riktigt trög sirap där tankar, tal och förståelse simmar runt och försöker komma fram. Jag ser att du pratar med mig, men jag förstår inte riktigt vad du säger. Försöker hitta orden till ett vettigt svar. Ut kommer en sörja av bokstäver.


Lever i en bubbla i mitt egna hem. Säger upp mig från jobbet. Avslutar kursen jag påbörjat. Klarar inte av pressen. Kan inte ta in ny information. Istället för ett steg fram, tar jag två tillbaka. Kryper djupare in i bubblan där tryggheten och frustrationen slåss mot varandra.

Är det rimligt?

Det har varit en tung höst. Att Juni har blivit sämre är ju egentligen inget att diskutera. Och inget som människor behöver berätta. För jag kan både se och förstå själv vad som händer. Jag tänker på

Tänk att få trösta sitt barn

Jag vaknade av att Juni grät. Jag satte mig upp och lyssnade, redo att springa ner. Men det var tyst. Då insåg jag att det var en dröm. Juni kan inte gråta och har inte kunnat på flera år. Jag pratar

Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
Inlägg: Blog2_Post
bottom of page