Jag var modig idag

Älsklings jag var modig idag.

För första gången sedan du dog tände jag brasan i spisen.

Den vars varma sprak endast påmint mig om att det var vad som hände kroppen som jag skapat under mitt hjärta.

Regnet öste ner utanför, och mina tankar drogs till om du fryser. Du hatar att vara kall.

Jag vill bädda om dig i din bruna värmefilt, dra på dig den rosa mössan vi alltid använde när det var kallt.

Jag hörde dig när jag blundande. Ditt nöjda hummande, ditt tuttande på tungan när du sov.

Jag såg dig framför mig när jag satt där framför brasan.

Så byttes mina tankar snabbare än jag hann reagera. Istället för att se dig ligga trygg bredvid mig så kastades jag tillbaka till mina otäcka tankar kring vad som hände dig när jag inte var nära. Vad elden och värmen gjorde med din kropp. I lågorna såg jag din kista framför mig. Ingen kontroll.

Men jag genomled det älskling. Jag satt kvar. Och jag lade dit en pinne till.

För jag vet, att det är inte du som brinner.

Du är fri, men din bästa plats är här.

Jag saknar dig så.