JAG ÄR EN BLUFF.
I november har jag varit borta från mitt jobb i två år. Innan det jobbade jag ett par månader under ett helt år. Jag har alltså inte jobbat "ordentligt" under dom senaste tre åren. Men nu har jag öppnat datorn, letat fram mitt lösenord och loggat in i min jobbmejl.
Det är alltså nu jag börjar arbetsträna. Arbetsträning är en slags rehabilitering som innebär att jag jobbar 2 timmar om dagen, och i dessa två timmar ingår resa till och från jobbet (om man måste åka men jag har ju turen att kunna jobba hemma), starta datorn, läsa mejl, fika, många pauser och ibland innebär det bara att hälsa på någon som känns jobbig att hälsa på (ur utmattningssynpunkt). Det låter kanske enkelt men det här är en av dom högsta trösklar jag någonsin försökt ta mig över.
Jag jobbar som konsult åt ett företag i Stockholm. Att jobba som konsult innebär att man måste vara snabb, kreativ och pengamedveten. Varje timme kostar en förmögenhet. Bara tanken på att leverera en kvalitetssäkrad produkt under tidspress ger mig magsår. Eller att träffa kollegor som vet allting och ser på en med en speciell blick, eller kollegor som inte vet något alls och ställer jobbiga frågor (ja jag är brutalt ärlig här). Mitt beteende liknar social fobi och ja, jag är LIVRÄDD för att göra bort mig, eller för att inte kunna leverera något jag lovat.
Jag får jobba stenhårt med att påminna mig själv om att det här är arbetsträning. Det ligger ingen tidspress på mig just nu. Inga krav på leveranser till ett visst datum. Det är bara jag och datorn som ska bekanta oss igen. Jag och mejlen. Jag och kollegorna. Kollegor som jag är livrädd för, men som jag också har saknat. Jag vet att det mesta sitter i mitt huvud. Men så är det med allt. Det hindrar mig ändå inte från att ha panik.
Det blev ett långt inlägg om jobb... Men för mig är det ett stort steg. Den jag var när jag klev ut från kontoret för två år sen, den är jag inte mer. Jag vet inte alls vem jag är utan Annie i mitt liv. Jag känner mig som en bluff mestadels av tiden.
Och tänk om någon annan inser vem jag är, innan jag gör det själv?
