top of page

• Inlåst •

En sköterska kommer och öppnar dörren åt oss och vi fick gå igenom en sluss, två låsta dörrar med ett utrymme mellan. När sista dörren öppnas ser vi vår bror, där står han och väntar på oss. Hela situationen känns så otroligt märklig, det är ju inte här han ska vara och varför är han här?


Jag fick ångest över att komma in på avdelningen men samtidigt så är jag glad över att få se min bror, vi sätter oss i varsin fåtölj och det är en lång tystnad. Tillslut frågar jag:

Vad är det som har hänt? Varför är du här?


Han tittar på mig och ser glad ut, jag förstår ingenting och tillslut berättar han att han försökt ta livet av sig men att han ångrat sig när han väl insåg vad som var på väg att hända.

"Jag var hemma och hade druckit alkohol och sen tog jag tabletter men när jag insåg vad som var på väg att hända så ångrade jag mig för jag ville inte lämna er, mina systrar "

Han berättar att han själv hade ringt ambulansen när han hade ångrat sig och ambulansen hade kommit fram vara han inte helt vid medvetande. Han ser fortfarande glad ut när han berättar och så här i efterhand förstår jag att han också var i någon form av chock precis som vi och inte ville visa sig svag men just där och då blev jag så irriterad över att han såg glad ut i den här situationen. Vi var ju så oroliga.


Vi var där i några timmar och jag ville verkligen inte lämna honom där. Jag ville att han skulle följa med oss hem men det fick han inte, för han var tvungen att vara kvar där i några dagar.

På vägen hem kände jag mig så tom och jag kunde inte riktigt hantera det jag precis varit med om, samtidigt var jag så otroligt glad att han valde livet.

När jag kom hem var jag helt slut och förvirrad, jag kunde bara tänka på hur nära jag varit att förlora honom. Jag sov ingenting den natten och det ända jag kunde tänka på var varför han ville ta livet av sig och hur jag skulle kunna hjälpa honom att må bra igen.
















148 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

För varje natt som gick så blev sömnen bara sämre och sämre, flera gånger per natt vaknade jag och kände en panik i kroppen. Vart är han? Lever han? Det första jag gjorde var att kolla kartan på Snapc

Andreas blev sjukskriven efter allt som hade hänt, hans kropp var inte redo att börja jobba och han hade precis börjat gå och prata med någon. Det kändes otroligt skönt för mig och det kändes verklige

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page