Humor

Hur hade jag överlevt utan den?

Hur hade vi överlevt utan den?

Utan den där förmågan att se det humoristiska i de mest sorgsna och tragiska situationer.

Som samtalen med försäkringskassan. Eller breven från försäkringsbolagen. Dessa klumpiga myndighetspersoner.

Eller de bisarra val man ska göra hos begravningsfirman.

Eller alla konstiga tankar i huvudet.

Eller de udda saker som får det att brisera. Konstiga katalysatorer och utlösande av sorg.

Förmågan att berätta om dagens händelser och kunna skratta åt det.

Att mitt i det tragiska kunna se humorn.

Jag tror det är vår livlina. Som personer men också som familj.

Välj glädjen sa någon. Det rådet är idiotiskt, man kan inte välja glädje. Inte när man drabbats av något så enormt traumatiskt som detta.

Skratta åt skiten. Det kan vi däremot.

Frejas död kommer alltid vara skit. Det finns ingen humor där.

Men i allt runtomkring kring, där finns humor. Dråpliga situationer. Ologiskt beteende. Orimliga tankar. Humor i massvis.

Mitt i all sorg låter vi skrattet få komma, åt något dråpligt som skett, eller som någon sagt. Och vi låter skrattet bli vår andningspaus i sorgen.

Ett ögonblick ljusglimt.

I den nattsvarta sorgen.