HAND I HAND

Mycket på gång och många blandade känslor stormar genom kroppen just nu, under december månad. Saknaden efter Annie känns orättvis och svårhanterlig.

Senaste veckorna har bara rusat förbi med en salig blandning av hopp, sorg & utmattning. Jag har varit på traumaterpi x2, varit hos tandläkaren, spelat in podd, varit på loppis, haft maskerad & åkt båt till storön. Dessutom så har jag försökt att stå ut genom decemberdagar som väger bly av sorg. Som Lucia. Jag skrev ett inlägg på Lucia, la upp en liten video, som representerade den djupa sorgen just den dagen. Och ja, det var en hemsk dag. Bara tanken på att Annie skulle ha älskat att klä ut sig på Lucia. Istället fick jag nöja mig med att tända ett ljus bredvid hennes fotografi. Det är orättvist. Hela dagen var kantad av avundsjuka på alla andras barn som ju var fina i sina luciatåg-kläder. Jag vet, jag är inte ensam om att sörja mitt barn. Och min avundsjuka bottnar sig inte på något sätt i att jag önskar livet ur andras barn. Men ja, saknaden efter mitt är outhärdligt.

Idag ska jag på dejt med min man. Vi är extremt dåliga på att hitta på saker ihop och vardagslunket börjar kännas lite segt. Därför ska vi nu pyssla om varandra lite extra under julledigheten. Problemet är ju att varken han eller jag har energi över för saker. Jag med min utmattning, det gör att jag lägger all min energi på mina jobbgrejer, och sen inget annat. Alle har sin ADD, vilket gör att han inte heller har energi över till annat än jobb. När vi väl är lediga så är det SÅ lätt att sätta på en serie och ligga i soffan. Och tro mig, det är också SÅ mysigt. Men just nu, i vintermörkret, behöver vår kärlek lite äventyr. Och ja, jag kallar alltså en middag och en bio för äventyr.

Ta hand om er där ute. Kämpa på. December är en salig blandning av julkänslor, saknad och sorg. Och bara det i sig är en sorg - att inte december bara kan få vara en fin julmånad längre. Det fina och det jobbiga går hand i hand i hela vägen. Jag skickar min största och varmaste kram till er alla!