• Stress •
Dagarna gick och för mig var det en stress och oro varje dag, varje dag behövde jag ett livstecken från Andreas.
I slutet på december på kvällen skrev Andreas i vår Messenger, där jag, vår syster & han brukar skriva till varandra.
Det var nu jag insåg hur viktigt det vara att höra av sig till honom för nu började han dra sig undan mer än vad han gjort tidigare. Nu ville han inte ens vara online på sociala medier..
"Hur skulle jag kunna lugna min oro nu? När mitt ända sett varit på Messenger när man ser när någon är online eller senast var online."
Jag ville så gärna få Andreas att må bättre men jag visste inte hur, frågade jag honom hur han mådde så sa han att han mådde bra men det visste jag att han inte gjorde. För hur kunde man helt plötsligt må helt okej när man bara för någon vecka försökt att ta sitt liv..
Jag visste ju att han brottades med sorgen efter mormor och sina egna känslor.. kunde han inte bara förstå att jag ville finnas där och hjälpa honom?