Hälsosorg

Jag finner inget bättre ord för det jag upplever än just hälsosorg. Förlusten av min fysiska hälsa. Den friska, starka kroppen jag en gång hade. Före honom. Kroppen som orkade nästa hur mycket som helst. Kroppen som förknippade rörelse och motion med glädje. Den kroppen finns inte mer. För trots att våldet aldrig var fysiskt, så är jag ändå svårt fysiskt skadad.

Tinnitus.

Utmattade binjurar.

En kraschad sköldkörtel.

Anemi på grund av att min matsmältning är helt ur balans och jag inte tar upp näring ur maten ordentligt.

Kroniskt smärttillstånd, eventuellt fibromyalgi.

Stickningar och domningar i armar och ben.

Migrän.

Sömnstörningar.

Andningssvårigheter.

Ett immunförsvar som inte längre orkar skydda mig mot virus och bakterier. Jag blir sjuk bara någon nyser i närheten av mig.

Konstant trötthet.

Och ingenting av allt det jag radar upp kan han straffas för. För det är inte olagligt att demolera en annan människas fysiska hälsa genom psykiskt våld.

Ja, jag är arg. Jag är bitter.

För det är inte bara min hälsa han tagit ifrån mig. Genom att ta ifrån mig min fysiska hälsa, tar han också ifrån mig upplevelsen av henne. Hennes uppväxt. Henne här och nu.

Jag orkar inte vara den aktiva föräldern jag vill vara. Istället är jag så trött, så utmattad, att jag gråter.

Och det är värre än all hälsosorg i världen.