top of page
  • alice.skriver

Flykt

"You're running, like water" sa jag men insåg först senare att jag visste mest för att jag gör likadant: flyr. Den senaste månaden har varit en nästintill konstant flykt för mig. Mental men också fysisk. Har man ingen tid att tänka eller känna, så tänker man inte och känner inte. Men what we resist, persists. Som jag sa till andra och brukade leva efter själv. Jag slutade känna. För kännandet gör ont när halva ens person är bottenlös sorg och den andra halvan är en uppgiven vilsenhet.


Jag har famlat in i famnar som jag visste aldrig skulle stanna kvar. Jag stannade inte kvar heller. Jag har hållit mig upptagen. Ett tag kändes det som att jag verkligen levde igen. Som att smaka på livet för första gången på evigheter. Men lättnaden blev destruktiv och jag behövde känna den igen och igen. Så jag fortsatte. Först förstod jag inte, och när jag väl förstod var skadan redan skedd. Genomförd. Någon slags vägg dök upp och jag tvingades pausa. Smärtan vällde över mig, sorgen välte omkull mig, och jag är på botten. Allting som någonsin gjort ont, gör ont gånger tusen. Ibland blir kaos, smärta och destruktivitet så välbekant att trygghet och lugn bara känns främmande och obekvämt.


Kommer det någonsin bli bra? frågar jag mig själv. Jag vågar inte fråga någon annan. Livet har gjort ont så länge nu.


Terrängen är svår, och orken tryter skrev jag en gång för flera år sedan. Livet har blivit så igen.

Livet hände

Livet hände, snabbt och mycket. Jag totalt checkade ut härifrån ett långt tag. Checkade ut från sorgen i ett desperat försök att skapa mig ett liv utanför den. Insikterna föll till slut på plats, jag

Får jag bära vitt idag?

"Bär vitt 20/3 för alla spädbarn som lämnat oss för tidigt" står det på min instagram. Överallt i flödet ser jag personer i vita kläder, som sörjer barnen som aldrig fick leva eller som dog alldeles f

När man lämnar

Jag var nog inte förberedd på hur svår ensamheten skulle komma att kännas: jag längtade efter den. Att bara få vara ifred. Att bli lämnad ifred. Mot slutet av vår relation kunde jag, som egentligen i

Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
Inlägg: Blog2_Post
bottom of page