Finn fem fel
Det är något fundamentalt fel när man måste besöka sin dotter på kyrkogården.
Du vilar här, i minneslunden. Omkring dig finns åkrar och ekar. Vet inte om du bryr dig men vi finner mer ro.
Det praktiska i början var jobbigt men det var också bra att ha något att göra. Även om valen ibland blev brutala och groteska.
Att kombinera tanken på en två månaders bebis med frågor som kremera eller inte, öppen eller stängd kista, minneslund eller gravplats.
Vi ville bara skrika: INGET
För det kan inte vara sant, hon kan inte vara död. Det får inte vara så. Det kan inte vara så.
Det går inte att begripa, det går inte att få in.
Och hur ska vi kunna leva vidare här utan dig?
