ETT ENSAMT LUCIALJUS

En liten text om Lucia.

Ännu en dag där hjärtat går i kras, andningen blir svår och livsloppet har orimligt många år. Änglamammaryggsäcken väger bly och bär en hel livstid av brustna drömmar och obesvarad undran. Jag funderar över vad du skulle ha varit idag, men jag måste förlika mig med att inte veta. Jag har många otroliga gissningar, väldigt detaljerade och konkreta. Antagligen en sjöjungfru eller varför inte en isprinsessa? Eventuellt så hade vi till och med blivit osams över att jag försökt få dig att vara något rimligt, som en tomtenissa. Något som passar ett luciatåg, en pepparkaka eller varför inte en tärna? Men du skulle ha varit bestämd på att få ha den isprinsessaklänning som du tänkt bära. I bästa fall hade du gått med på att ha luciakrona till en prinsessig klänning. Du hade sjungit högst av alla och din dans hade satt hela jorden i en vändning. Minnet av Annie i luciatåget skulle ha följt med flera föräldrar genom åren. Men gissningar är aldrig tillräckligt och det läggs bara mer salt i såren. Istället är en hel befolknings barn bedårande och skimrande denna luciadag. Medan jag får tungt att andas och hjärtat går ännu mer i kras.

För mitt fantasiluciatåg

Försvinner snart.

Då har jag bara verklighet

Kvar

I mitt mörka, tysta hus

Där min dotters foto lyses upp

av ett ensamt lucialjus.