En jordgubbsdoftande låda
Hela hennes liv i en liten låda 💔
Julen 2021 fick jag en adventskalender från ett välkänt hudvårdsmärke. En fin present, som gav glädje till både mig och sonen under december.
Nu innehåller lådan allt från vår dotters korta lilla liv och från hennes död.
Grattiskort från hennes födelse. Kondoleanskort från hennes död. Kläder hon hade när hon levde. Kläder hon hade när hon dog. Hand och fotavtryck samt en hårlock från sjukhuset. Elefanten från spädbarnsfonden. Allt samlat i en låda som doftar svagt av jordgubbar.
Ett liv ska inte få plats en liten låda. Det är så jävla fel. Hon var så mycket mer än det som ryms i en låda.
De har samma design på adventskalendern i år 💔. Det skär i hjärtat och jag vill skrika till dem - hur kan ni bara fortsätta som om inget hänt?
Och det är ju så, livet för andra bara fortsätter. Men jag står här, förstenad. Fastfrusen i sorgen.
Utan dotter men med en låda som doftar jordgubbar. Och jag vill slänga lådan, jag vill slå sönder den, elda upp den. Vad som helst bara jag får tillbaka min dotter.
Och jag vet att det inte går. Hon är borta för evigt. Hon kan inte komma tillbaka, oavsettvad jag gör. Och jag känner mig så maktlös.
Och i den stunden vill jag bara göra henne sällskap. Försvinna från smärtan och sorgen.
Fan vad jag hatar mitt liv ibland, jag hatar orättvisan, jag hatar att jag drabbats. Och jag hatar att jag måste leva med sorgen.
Och ja, jag tycker synd om mig själv. Mitt i sorgen tycker jag synd om mig själv.
Inte alla känslor är vackra.
💔🤍💔