top of page

Egoismen

Jag har en fantastisk son. Han är allt jag kunde önskar mig.


Jag har en underbar partner. Som älskar mig och respekterar mig. Vi är vänner och älskade.


Jag har ett jobb. Jag har bostad. Jag har vänner och familj.


Men inget av det ser jag. Inget av det betyder något. När jag är nere i sorgens svarta hål.


Då är det bara alla känslor kring förlusten av min dotter som får plats.


Då är allt skit. Inget värt något.


Jag hoppas jag i framtiden kan sörja henne utan att hata livet.


Men just nu är jag där jag är. Det är en fas jag måste ta mig igenom.


Och jag hoppas vi tar oss genom den tillsammans utan att egoismen tar över.


💔🤍🐸🤍💔

42 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Vardagen går helt ok nu. Hjulet snurrar på med hämtningar, lämningar, aktiviteter, mat och jobb. På något konstigt sätt har vi vant oss. Vant oss vid att vara tre. Tanken på henne levande. Att se henn

Innan dottern var sonen ren lycka. Kan han inte få fortsätta vara det undrar någon? Men hur tvättar man bort det svarta kletet som slukat allt i min omgivning? Alla står där kladdiga, i svart klet. Sv

Livet rusar på, runt oss. Det känns som att jag stannat. Som att jag inte är med på tåget. Kvarglömd på stationen. Det gick med dottern som dog. Och det verkar inte komma några nya tåg. Tåget som gåt

Inlägg: Blog2_Post
bottom of page