Egoismen

Jag har en fantastisk son. Han är allt jag kunde önskar mig.

Jag har en underbar partner. Som älskar mig och respekterar mig. Vi är vänner och älskade.

Jag har ett jobb. Jag har bostad. Jag har vänner och familj.

Men inget av det ser jag. Inget av det betyder något. När jag är nere i sorgens svarta hål.

Då är det bara alla känslor kring förlusten av min dotter som får plats.

Då är allt skit. Inget värt något.

Jag hoppas jag i framtiden kan sörja henne utan att hata livet.

Men just nu är jag där jag är. Det är en fas jag måste ta mig igenom.

Och jag hoppas vi tar oss genom den tillsammans utan att egoismen tar över.

💔🤍🐸🤍💔