Dop som blev begravning

Vi planerade dop.

Datum, kyrka och präst var bokad.

Istället blev det begravning.

Att planera ett dop är lustfyllt. Man ska visa upp sitt lilla underverk.

Att planera en begravning av sitt barn är brutalt.

Kremeras eller inte? Gravplats eller minneslund? Öppen eller stängd kista? Många gäster eller bara familjen? Vilka kläder ska hon ha? Något minne som ska med i kistan? Vill ni klä henne innan eller ska begravningsentreprenören göra det? Mottagning efter? Mat? Psalmer? Texter?

Så många frågor. Så brutala frågor. Och allt man vill skrika är att nej jag vill inget av det där. Jag vill inte ha med det att göra. För det kan inte vara sant. Det kan inte vara vår lilla tjej som ligger där i kistan. Det kan inte vara vårt barn som vi pratar om.

Men ja, det är hon som ligger för kall

Hon är borta. För alltid.

💔🤍💔

Att välja psalmer var svårt, om Gud finns borde han skyddat henne. Detta måste vara beviset på att hen inte finns. För en Gud dödar inte barn. Det är inte logiskt. En Gud ska skydda barnen.

Jag önskar så jag kunde skyddat henne. Gå tillbaka i tiden. Sätta mig på akuten med henne i famnen tills det kritiska ögonblicket. Rädda henne.

Men jag vet att det är omöjligt. Men jag vill inte begripa.

Jag vill lägga mig på golvet och skrika till döden att jag vill inte. Jag vägrar gå med på detta.

Helvetes Jävla Skit Fan

P.s. om Gud finns så har hen en hel del att förklara. Tex, varför lever alla dessa diktatorer men inte vår lilla dotter?

D.s