Det är aldrig du

Jag klippte din bror igår. Den bror som på så många sätt liknar dig. Samma små virvlar, samma vilda hår.

Jag kastades tillbaka till när jag klippte ditt - för det gjorde alltid jag.

Jag blundade för ett ögonblick och låtsades att håret mellan mina fingrar var ditt, att virveln i bakhuvudet tillhörde dig.

Sen tog jag honom i min famn, och föreställde mig din varma lilla kropp mot i mina armar.

Och trots att jag fylldes med mörk skuld så blev jag ändå varm.

För dina syskon är det närmaste jag kan komma dig.

Jag saknar dig. Och jag är så tacksam, för dig och för dina systrar och bröder.

Ni är min värld ♥️