Att förlora någon som fortfarande lever

Hur hanterar man att ens mamma försvinner gradvis och förlorar mer och mer av sin personlighet på grund av demenssjukdom? Hur hanterar man att se sin förälder förlora sina förmågor och till slut behöva hjälp med även de mest basala saker? Kan man sörja någon som fortfarande lever?

Min mamma fick diagnosen vaskulär demens för drygt 5,5 år sedan, när hon var 67 år. Jag hade inte fyllt 40 än och min dotter var i 7-årsåldern. En helt ny värld relaterad till demenssjukdomen öppnade sig och vi var inte beredda på vad sjukdomen skulle komma att innebära för vare sig mamma eller oss som anhöriga. Mamma gick bort i april i år, nyss 72 år fyllda, och jag hamnade i en helt ny sorts sorg och befinner mig fortfarande på den resan. Jag har inte svaren på frågorna ovan, men jag hoppas ni vill följa med mig på min resa.