Det där att få börja anpassad skola var visst inte så lätt. Naiv som jag är trodde jag att vi i princip bara skulle behöva söka då hon redan är i systemet. Men nej nej nej. Trots att hon gått på sin specialförskola så var man tvungen att dra igång en hel utredning för att se så hon var "godkänd" för att börja på anpassad grundskola.
Jag har fyllt i x antal blanketter i olika omgångar.
Förskolan måste skriva ett intyg.
Läkarintyg ska in.
Det har varit ngn från kommunen och träffat Juni på förskolan.
Jag ska sitta med en psykolog i 1,5 (!) timme för att göra en psykologisk bedömning på Juni.
Psykologen ska åka och träffa Juni på förskolan eller här hemma.
Jag förstår att man måste göra utredningar och att det ska vara lika för alla. Men när det är ett så här solklart fall borde väl ett läkarintyg och att träffa Juni räcka?
Juni blev sjuk när hon var 3-4 månader gammal. Krabbes bryter ner och dödar hjärnan bit för bit. Hon har inte utvecklats sedan hon var kanske 5 månader utan bara försämrats. Hon kan vrida nacken om hon verkligen vill och orkar. Det är nog den enda viljestyrda rörelseförmåga hon har. Hon kan inte kommunicera utan man måste verkligen känna henne för att kunna tyda hur hon mår. Hon kan inte gråta och ler extremt sällan. Hon kan inte svälja så all mat går via knappen och vi får hela tiden hjälpa henne bli av med saliv och slem med slemsugen. Hon har epilepsi och en spastisk och ond kropp. Hon är o princip blind. Hon kan dö av minsta förkylning.
Hur svårt kan det vara att fatta det beslutet när man har ett så tydligt facit?