❤

Denna veckan har varit jobbig. Jag vaknade i måndags av att jag drömde om min man. Det var så konstig känsla. Jag brukar inte drömma om honom mer än när det är något speciellt vi firar. Det fina med honom är att han brukar besöka oss när det är någon speciell helgdag. Det har hänt nu två år i rad. Men natten till i måndags så var det jag som besökte han i drömmen, han sa till mig att jag inte skulle vara ledsen. När jag vaknade mitt i natten så kändes det som han var där. Jag kände att han var i rummet. Det var jättekallt och jag hade lämnat fönstret öppet en bit. Jag var inte rädd utan kände mig trygg. Det fina med dem döda är när dom kommer och besöker en och att det känns så verkligt. Jag vet inte om ni tror på det men jag gör och det känns lättare efteråt.

Dock denna gången blev jag sjuk förmodligen av draget. Jag är väldigt känslig och blir snabbt förkyld. I måndags var jag på utbildning och kände hur näsan rinner och idag kände jag att jag orkar inte gå till jobbet. Jag brukar inte stanna hemma men just nu är näsan riktigt jobbig. Igår träffade jag även en gammal kompis som jag inte träffat på 11 år. Det var sån härlig känsla att äntligen träffas. Jag har upplevt mer stöttning av henne än någon annan när min man dog. Hon skrev till mig varje dag i ganska lång tid och kollade hur jag mår. Det betydde så mycket för mig under min sorg. Det är inte alltid de närmaste som ger dig kärleken, ibland kan det vara av den du minst anar som är långt borta. En tanke kan göra så mycket för dem som är nära blir liksom rädda för vad dom ska skriva, säga så de håller sig borta.

I allafall hon fick mig en tankeställare att det kanske är dags för mig ta tag i min sorg. Att jag kanske borde söka någon terapeut som kan hjälpa mig bearbeta. Jag har varit duktig på dölja och har prioriterat mina barn men jag tror det är dags för mig nu att söka hjälp. Frågan är bara vem och vilken terapeut är bra med sorg och trauma samtidigt.