ÅNGEST VS SORG

"Det enda som faktiskt hjälper mot sorg, är att våga låta känslorna leva"

Ångest. Jag har alltid haft ångest. När min dotter blev allvarligt sjuk i cancer, så nådde ångesten en helt ny nivå. Plötsligt kändes det som att jag aldrig någonsin hade haft ångest förut. Om det här var ångest, så hade jag inte varit ens i närheten av det tidigare. Förstås, så är det inte så. Jag hade haft andra typer av ångest tidigare. För ångest är ångest och betyder inte mindre än hur det känns för den som har det. Jag menar, ingen ångest är mer eller mindre verklig. Det finns så många olika typer av ångest. Det jag upplevde nu var dödsångest. För mig var det den värsta känslan som någonsin tagit över mig. Den störde min sömn, tog över mina tankar, slog rot i mina drömmar, och slingrade sig in i alla mina relationer med människorna i min omgivning.

Nu i efterhand kan jag tänka tillbaka på ångesten som något som var värre en själva sorgen. Ångesten gjorde mig rastlös, orolig, stressad, irriterad, oförutsägbar, nonchalant, egoistisk. Ångesten tog fram allt det sämsta i mig. Med all rätt. För hur skulle jag kunna bortse från den tunga mörka känslan av hjälplöshet? Den tog ju över mig, åt upp mig. Ångesten var, allt som jag inte kunde kontrollera. Efteråt, när sorgen tog över, så hade jag något att förhålla mig till. Jag kunde inte längre vara rädd för att min dotter skulle dö, eftersom hon redan var död. Jag kunde inte rädda hennes liv, ge mitt liv i hennes ställe, söka efter alternativa behandlingar, jaga efter vårdpersonal eller ge mediciner i rätt ordning. För hon var död nu.

Innan allt det här hade jag svårt att skilja på ångest och sorg. För mig gick dom hand i hand och betydde nästan samma sak. Men nu minns jag ögonblicket då jag insåg att jag kunde sluta ta min ångestmedicin, för det var inte längre ångesten som kontrollerade mig. Det var sorgen. Till skillnaden från ångesten, som slukar en och behöver kontrolleras och slås tillbaka, så behöver sorgen få släppas ut. Sorgen behöver frihet. Sorgen förtjänar en stor och verklig plats i ditt liv. I resten av ditt liv. Medan ångesten är ond, elak och slukar allt i dess väg. Jag brukade se på sorgen som en monster, men det verkliga monstret är ångesten. Sorgen är egentligen bara en väldigt viktig vän som behöver prata.

Idag kan jag fortfarande få ångest för olika saker, om än inte samma ångest som när min dotter var döende. När den kommer brukar jag lyssna på poddar om mord, eller se en viktig dokumentärfilm, eller spela TV spel, eller ta ett varmt bad, eller tända ljus och träna på medveten närvaro. Eller ringa en viktig person, som min mamma eller min nära vän. När ångesten kommer försöker jag påminna mig själv om att det finns annat. Ångesten är inte allt och den förtjänar ingen plats. Men när sorgen kommer, då behöver jag bara låta den komma. Det är det enda som faktiskt hjälper mot sorg. Att acceptera dess plats. Att våga låta känslorna leva. För sorgen är du. Du är sorgen. Hur man än vänder och vrider på det, så kan ni inte leva utan varandra.

I en tävling skulle sorgen vinna varje gång.

För sorgen kommer bara med kärlek.

- Kram Sara